Bolagisering av offentliga sektorn

25 maj, 2021

Ska vi ha bolag i den offentliga sektorns verksamhet?  Ja, jag känner någon som skriker sig blå – trots att han in i märg och ben är röd – av ilska över privata alternativ inom skola, vård och omsorg.  Men att konkurrensutsätta tycker trots allt många, förvisso inte alla, skapar en bra arbetsmarknad.

Skall privata företag etablera sig inom dessa områden så blir det normalt i aktiebolagsform eller i vissa fall som kooperativa föreningar.  Men det blir civilrättsliga associationsformer som vi är vana vid inom privat näringsverksamhet.

Men bolagiseringen inom den offentliga sektorn – varför skapas bolag ägda av kommuner och regioner?  Man kan fundera på varför det skapas kommunala aktiebolag som numera beskattas för sitt överskott med 20,6%.  Vi har förvisso en mycket låg bolagsskatt när vi jämför skatt mellan jämförbara länder, men vad hade skatten varit om bolagets verksamhet hade varit kvar i en kommunal förvaltning?

Jo se kommuner och regioner är inga skattesubjekt!  De tar in skatt – de betalar inte!  Då kan man fråga sig varför ombilda till aktiebolag och beskattas av staten istället för att vara kvar som kommunal obeskattad förvaltning.  För inte tror man väl att samma politiskt tillsatta styrelse gör ett bättre jobb bara för att det är ett aktiebolag.

Så varför bolagiserar man sin kommunala verksamhet? 

Kanske var det för att vi som tror oss vara så individualistiska ändå är ett gigantiskt offer för grupptrycket.  Varför hade alla utsvängda V-jeans på 70-talet för att för ett tiotal år sedan ha så tighta jeans att åderbrocken syntes på lång väg för att därefter gå i trasiga jeans. 

Beträffande de trasiga knäna har jag en spaning – de kom nog till av en slump då de tighta jeansen blev så tighta att du inte kunde böja dig och när du ändå gjorde det så sprack knäna och vips skapades ett mode som snart ALLA skulle ha.  Har testat tanken för studenter men jag möts av blickar som…….ja vi var inte på samma våglängd om man så säger.  Man oavsett så ser man inte många V-jeans i dag (tack å lov).

När jag bytte bil för ett tag sedan frågade bilhandlaren om inbytesbilen var vit – för då fick jag ett lägre inbytespris.  Tio år senare körde ”alla” vita bilar.  Själv kör jag en mörkblå bil som nog aldrig blir riktigt på modet…..nån gång.

Under perioder har grupptrycket hetat ”bilda kommunala aktiebolag”.  När den kommunala verksamheten ombildas till aktiebolag så är man tvungen att skapa en rättvisande balansräkning (sammanställning av tillgångar och skulder) där man har ett visst minsta eget kapital.  Har man inte det så måste man (som huvudregel i alla fall) påbörja en avveckling av bolaget. 

När kommunens pensionsåtaganden skulle in som skuld i balansräkningen så räckte kapitalet i de flesta fall inte till.  Hade bolaget bildats så hade det blivit likvidationspliktigt omedelbums.  Tror att i vår del av Sverige så var Örkelljunga ett av väldigt få undantag. 

Slutsatsen är enkel.  Verksamhetens skuldsättning överstiger tillgångssidan.  Så många som motsatte sig bolagiseringen kunde pusta ut och tacka det dåliga egna kapitalet i den kommunala förvaltningen – pensionsåtagandena betalas ju till stor del med löpande skatteintäkter och inte av det kapital som borde sparats för framtida utbetalningar.

När en kommun äger ett stort antal olika bolag så bildas därigenom inte någon skatterättslig koncern – detta då ”moderbolaget” är kommunen som sådan och man kan inte ha ett skattebefriat subjekt i toppen på en skatterättslig koncern.  Därför finns det många – däribland undertecknad – som tycker det är vettigt att bilda en skatterättsligt bra koncernstruktur och samla in de bolag som kommunen trots allt äger under samma paraply.  Detta för att kunna utjämna en förlust i A mot en vinst i B och därmed slippa skatta av till staten och behålla pengarna hemma i kommunen.

Men det där med koncern och koncernbidrag är inte så enkelt när vi blandar in åsiktskorridorer och politiska yttringar.  Om jag inte missminner mig så föreslog för ett antal år sedan den politiska falangen X att det skulle införas en bolagskoncern med ”Kristianstad Holding AB” i toppen så att man skulle kunna resultatutjämna.  Då bidde det ett ramaskri i politiska falangen Y där man talade om kommunala skatteplaneringar som var allt annat än goda.

Innan jag tar slutet på historien så kan vi konstatera att 35 kap inkomstskattelagen (IL) som handlar om koncernbidrag inte är ett kryphål som någon klurig konsult hittat och räknat på utan det är en förmånslagstiftning beslutad i riksdagen för att underlätta organiseringen av bolagsstrukturer och att skatten inte skall vara ett hinder för detta. 

Vad hände i kommunen sen då?  Jo den negativa falangen Y beslutade sedermera när de kom till makten att införa en kommunal koncern i linje med den tidigare så feltänkande falangen X:s idéer. 

Skälet till att jag skriver om den kommunala sektorn denna månad är att det i ”vår kammarrätt” i Göteborg nyligen avgjordes ett mål rörande förehavanden mellan Region Skåne och dess bolag. 

Har man hamnat i bolagssektorn – oavsett om man är en offentligrättslig ägare eller Du och jag – så kommer IL i kapp bolaget.  I inkomstslaget näringsverksamhet gäller marknadsmässiga villkor som huvudregel.

I rättsfallet som regionen förlorade hade bolagen utfört tjänster åt regionen och inte tagit tillräckligt med betalt.  I och med att marknadsmässighet råder skall Du ta marknadsmässiga priser såvida det inte finns sk affärsmässiga skäl för att göra annorledes tex vid introduktionserbjudanden mm. 

Hade det däremot varit mellan två bolag i ”Regionkoncernen” så hade det troligen fungerat att ta fel pris – sk dolda koncernbidrag. Men nu var det ett skattesubjekt (AB) och ett skattebefriat subjekt (regionen) och då funkade det inte.

Enligt det i målet aktuella avtalet skulle arvodet uppgå till minst nedlagda kostnader. Bolagen fick ersättning från regionen för utförda tjänster i förskott med överenskommelse att slutavräkning skulle ske vid årets slut. Denna slutavräkning skedde dock aldrig. Vid en sammanräkning framkom att kostnaderna översteg intäkterna. Vid sådana förhållanden skall bolaget beskattas som om man sålt tjänsten till marknadspris – och således betala lite mer till staten i skatt. 

En mer näraliggande fråga som rör beskattning av kommunala bolag har ”diskuterats” är hur ABK (som är ett kommunalt bolag i koncernen)  skall hantera fastigheter som man planerar att sälja.  Om ett bolag säljer en fastighet blir det bolagsskatt på vinsten.  Om man – vilket är ett normalt alternativ att fundera över – väljer att först sälja fastigheten till accepterat underpris till ett eget dotterbolag så blir det ingen eller låg skatt på den transaktionen.  När moderföretaget därefter säljer sitt dotterbolag är detta en skattefri försäljning av sk näringsbetingade aktier.  Bolaget kan såldes i bästa fall sälja fastigheten utan skattekostnad. 

Detta förfaringssätt är ytterst normalt och marknadsmässigt men i och med att det är ett kommunalt bolag så gick vissa i taket och motsatte sig denna (hemska) skatteplanering.  Var och en är i sin fulla rätt att tycka vad och hur som helst – men ett kort uppehåll kan inte skada.  Detta är ett lagligt förfarande som är välanvänt i den privata sektorn och som inte stoppats av riksdagen.  Det brukar vara en indikation på att det är ok och inte någon form av skatteflykt.  

Om man ogillar att ABK ”paketerar” fastigheten i ett dotterbolag så bejakar man att ABK:s skattepengar istället för att investeras i den offentliga sektorns verksamhet i kommunen gör bättre nytta i Stockholm hos finansministern  (vi har enbart statlig skatt på aktiebolag). 

Varför är det bättre att betala skatt på försäljningen och skicka pengarna till den offentliga sektorn styrd av riksdag och regering än att behålla slantarna inom det kommunala bolaget för investeringar i den offentliga sektorn i  vårt närområde? 

Hade ABK inte funnits utan fastigheten ägts av den kommunala fastighetsförvaltningen så hade inte något gått till Magdalena Andersson i alla fall och man hade inte behövd klödda för att få behålla sikinerna på lokalt plan.

God ”avståndstagande” fortsättning på våren

Bengt

Artikeln finns också att läsa i Kristianstadsjournalen April 2021